Del 1  Skärtorsdag den andra april 2015, det är dagen då mitt liv förändrades totalt och drömmarna om att kunna bli gravid kraschades. Jag och min sambo Christer var då mitt uppe i en fertilitetsutredning efter att sommaren innan tillslut sökt hjälp hos sjukvården för att vi inte lyckades bli gravida på egen väg. Den första behandlingen visade att vissa ingrepp behövdes, men att sedan skulle vi säkerligen kunna gå vidare med IVF-behandlingar. Jag blev så glad, men fick sedan ett samtal där läkaren lät allvarlig att vi skulle komma in på ett personligt möte. Läkarens ord som kom sedan förändrade allt. Vävnadsproverna hade visat att jag hade maligna tumörbildningar och jag skulle troligtvis inte kunna få egna barn för man skulle nog bli tvungen att operera bort alla fortplantningsorgan. Det var allvarligt, men förhoppningsvis hade man upptäckt äggstockscancern så [...]

Jag hör ett skrik…….. Det är ett fantastisk litet skrik – det är min dotter som ger ifrån sig sina första toner efter att akut ha blivit urplockad från mig efter en kraftig blödning. Jag fylls av lycka och rädsla på samma gång. Min lilla prinsessa förs snabbt iväg med ett koppel av vårdpersonal och jag ligger kvar på operationsbordet och blir ihopsydd samtidigt som tårarna rinner och tankarna snurrar. Sju veckor innan beräknad födsel ligger jag här och undrar vad som hände. Graviditet har ju minst sagt varit stökig med blödningar, extremt trötthet, smärtor och andfådd för minsta lilla. Att det skulle bli ett kejsarsnitt var jag inställd på, eftersom de hade sett en förändring inne i livmodern som tolkades som ett myom och det var relativt stort och skulle troligtvis vara i vägen för att bebisen skulle kunna [...]

Funderar på hur man börjar att skriva en sån här berättelse som är så personlig och på ett sätt intim. Varför känner man sådan skam när man drabbas en gynekologisk cancer sjukdom? Eller är det bara jag som känner så? Är det lättare att prata om en cancersjukdom i bröstet, tarmarna eller i hjärnan? Detta är min berättelse, mina tankar, funderingar, känslor och upplevelser. Kanske känner någon av er som läser detta igen sig. Sommaren 2012 föddes mitt andra barn. Han hade bråttom ut, efter sju minuter på förlossningen låg han där på mitt bröst. Min prins! Åh så glad min prinsessa kommer bli, den fina stolta stora systern som var 5 år väntade med spänning hemma hos mormor och morfar. Tiden efter förlossningen flög iväg, vi levde i den härliga mysiga lilla bebis bubblan och njöt av tiden. Givetvis [...]

Jag har levt i skuggan av cancer sedan min mamma blev sjuk när jag var 21 år. Två år senare var hon död i äggstockscancer. Hennes mamma dog också ung i cancer i buken. Jag insåg att det högst sannolikt var ärftligt och att jag själv skulle drabbas, vilket också blev fallet, trots att jag talat med alla gynekologer och husläkare om detta faktum. De har lyssnat och varit förstående och säkert undersökt mig noga. Men ingen av läkarna har upplyst mig om att det, bara några kilometer bort, på KS, funnits en ärftlighetsmottagning sedan många år (15 när min cancer upptäcktes). På mina upprepade frågor om möjlighet till preventiv operation (jag tog upp det sedan jag fyllt 40) fick jag svaret att det inte görs, vilket ju var helt fel. Jag har gått på årliga kontroller och varit uppmärksam. [...]

Patienthistorien den här gången är återigen om Ann-Kristin Dehlin. Ann- Kristin är en långtidsöverlevare. Hon har levt med äggstockscancer sedan 2008 och har nu ett nytt återfall. Ni  andra drabbade som finns med i vår slutna Facebookgrupp kan följa Ann-Kristin där. Biverkningarna av så många behandlingar som Ann-Kristin genomgått är svåra så hon är ett bra exempel på en person där det inte finns tillräcklig rehabilitering idag. Vi behöver mer forskning även inom rehabilitering och en mycket längre uppföljning på biverkningar av medicineringar. De kan komma många år efter behandlingen. Ann-Kristin har bidragit mycket till vårt arbete genom att ge kunskap om hur det är att vara patient under så lång tid och under olika skeenden av sin sjukdom. Ann-Kristin är med både i Nätverkets arbetsgrupp och i vår valberedning för 2018 Här kan du läsa en intervju  med Ann-Kristin i [...]

Jag heter Anna del Pino och är 43 år gammal och detta är min resa in och ut ur helvetet. Det började med gallsten 8 januari 2015 opererades jag för gallsten och när de öppnade mig fann de metastaser i buken och en gynekolog och kirurg kallades till operationssalen och man tog ett antal biopsier på metastaserna. Vid utskrivningen fick jag veta att det fanns sammanväxningar på inre könsorganen och att jag skulle bli kallad till kirurgkliniken för kontroll. Jag trodde att sammanväxningarna berodde på att min son fötts med kejsarsnitt och ingen sade något om cancer så jag blev inte orolig då. Efter ett par dagar ringer jag till kirurgkliniken och då berättar de att mitt återbesök efter operationen ska bli på kvinnokliniken och inte på kirurgkliniken. Jag blev lite förvånad och begärde att den opererande läkaren skulle höra [...]