Barn påverkas självklart när någon som de står nära blir allvarligt sjuk. Studier visar att barn så tidigt som möjlighet behöver få veta vad som händer och prata om det, och att barn oavsett ålder märker när någon de står nära inte mår bra.

För att ett barn ska få må bra nu och i framtiden är det viktigt att de får känna, reagera, prata och tycka.

Att prata med barn

Det är viktigt att prata med barn eftersom de annars kan dra sina egna slutsatser, bli oroliga, fantisera eller själva ta på sig skulden. Det är viktigt att komma ihåg att vi vuxna kan skydda barnet mot att fara illa om vi ser till att situationen och omständigheterna blir begripliga för barnet. Om du berättar visar du också tillit för barnet och det kan leda till att barnet känner sig tryggare och får en starkare självkänsla.

Det är bra att det är den som är sjuk som berättar om sjukdomen, om det är möjligt. Det tycker många drabbade har hjälpt både barnet och dem själva. Barn kan också trösta vuxna, exempelvis kan det plötsligt komma några ord från barnet som vänder upp och ned på perspektiven och som får oss att skratta en stund. Men ibland är det inte alltid lämpligt att det är den som själv är sjuk som berättar för barnet. Kanske mår den vuxne själv för dåligt eller är i kris, då kanske det är bättre att det är någon annan vuxen som står barnet nära som berättar. Vårdpersonal kan ge dig tips och råd om hur du kan berätta för barnet.

Det är också bra om ni berättar för någon vuxen på exempelvis barnets förskola eller skola. Prata med barnet och kom överens om vem det är som ska få informationen. Detta kan vara bra dels för att då kan denna vuxna vara lite extra uppmärksam på hur barnet verkar må, dels kan det vara skönt för barnet att veta att någon fler vet.

Nedan beskrivs några råd som du kan ta del av när du/ni ska berätta för barnet;

⇒ Berätta om sjukdomen och vad det är som händer. Anpassa informationen efter barnets ålder. Det är bra om du berättar enkelt och berättar vad sjukdomen heter. Det är viktigt att du är tydlig så att barnet inte feltolkar eller fantiserar. Var ärlig och använd inte undvikande svar eller formuleringar. Var försiktig med symbolspråk då mindre barn kan ha svårt att förstå liknelser och symboliska uttryck.

⇒ Berätta inte allt och inte på en gång. Var lyhörd för hur mycket barnet orkar. Se till att det finns möjlighet att göra något annat samtidigt som ni talar, exempelvis att rita.

⇒ Ge barnet möjlighet och tid att ställa frågor. Försök svara på det barnet vill veta och kom ihåg att ”jag vet inte” också är ett svar.

⇒ Försök förmedla hopp exempelvis om det är så att den vuxne får behandling berätta om det, och berätta att det kanske finns andra vuxna som kommer hjälpa till att ta hand om barnet om inte den vuxna orkar.

⇒ Fråga vad barnet känner och tänker. Barn kan ha svårt att beskriva vad de känner men har oftare lättare att beskriva vad de tänker. Pressa inte, utan visa att du är öppen för barnets tankar och reaktioner.

⇒ Se till att barnet har förstått. Barn kan ha behov av att prata om samma sak flera gånger, det är ofta barns sätt att bearbeta sådant som kan vara svårt att förstå och/eller är skrämmande.

⇒ Barnet behöver få veta om och när viktiga förändringar sker.

⇒ Berätta gärna för barnet att hen kan följa med nästa gång du ska träffa vården om det är möjligt. Då kan barnet få möjlighet att ställa sina frågor tillsammans med dig.

⇒ Är det så att det finns flera barn kan det vara bra att tala med alla ungefär samtidigt, gärna vid samma tillfälle om det är lämpligt utifrån ålder. Det är också bra att prata med barnen enskilt eftersom de kan reagera olika.

⇒ Var ärlig om barnet frågar vad du känner. Tala om att det inte är farligt om du är ledsen eller orolig och att det inte är deras fel. Förklara exempelvis också för barnet att det inte beror på barnet om du är trött och inte orkar medverka som tidigare i exempelvis vissa aktiviteter.

Vad kan ett barn tänkas förstå

Vad ett barn kan förstå och hantera beror på mognad, ålder och personlighet. Nedan har vi beskrivit ungefär vad barnen kan tänkas förstå vid en viss ålder. Kom ihåg att alla barn är olika och att du känner barnet bäst.

Upp till 1 år;

De yngsta barnen förstår inte men känner av om stämningsläget förändras. Försök bibehålla de vanliga rutinerna och prata med barnet, sjung och bär barnet som tidigare om du kan det.

Mellan 1 – 5 år;

Barn i denna ålder lever i nuet. Upp till 4-års ålder ser barnet sig själv som världens centrum, och de kan lätt tro att exempelvis sjukdom är deras fel. Familjen är den trygga basen. Att vardagsrutiner förändras i den här åldern kan vara lika skrämmande som att en närstående har en allvarlig sjukdom.

Mellan 6 – 12 år;

I den här åldern är barnet intresserad av verkligheten och vill ha förklaringar. Barn i den här åldern förstår att det finns risker i livet och döden blir alltmer verklig. De kan i denna ålder vara orolig att ytterligare någon i familjen eller de själva ska drabbas av sjukdom.

13 år och äldre;

Barnet förstår helt och hållet vad det innebär att vara allvarligt sjuk. Många barn i den här åldern säger att de inte vill ha stöd så det kan vara lätt att tro att de inte oroar sig så mycket men det kan vara svårt att i den här åldern ta in att någon i deras närhet är allvarligt sjuk. De kan försöka undvika att känna efter hur det känns. Det kan i den här åldern visa sig genom exempelvis sömnsvårigheter och/eller problem i skolan.

Barnets reaktioner

Barn kan behöva tid innan de kan ta till sig vad det är som sker. Det är därför inte är ovanligt att barnets första reaktioner är annorlunda än du som vuxen förväntar dig.

Barn kan precis som vuxna reagera på många olika sätt och växla mellan olika känslor. Det är viktigt att förmedla att det är okej att känna alla känslor. Ett barn kan reagera med;

• Ilska.
• Tycka synd om den som är sjuk.
• Sorg.
• Rädsla.
• Oro, exempelvis för hur hen ska bli omhändertagen eller hur familjen ska påverkas. Barnet kanske också är orolig för den som är sjuk och kanske inte vågar lämna personen ensam eller får svårt att gå till skolan eller fritidsaktiviteter.
  Skuldkänslor, barnet kan tro att det är hens fel. Barnet kanske börjar ta mycket ansvar hemma och börja göra många sysslor, och kanske barnet försöker att inte störa och inte bråka.
• Skam. Det är inte ovanligt att barnet skäms över situationen för att barnet kan uppleva sig vara annorlunda än andra barn och att deras situation är annorlunda än andras. Barnet kan också skämmas över den som är sjuk. Ibland skäms barnet också över sig själv. Detta kan visa sig genom att barnet inte längre tar med kompisar hem och/eller försöker hindra den som är sjuk från att komma till skola eller fritidsaktiviteter.

Ett råd är att försöka behålla familjens rutiner så mycket som möjligt. Låt barnet fortsätta göra roliga saker, umgås med vänner och fortsätta utföra eventuella fritidsaktiviteter. Att barnet fortsätter vara i skolan och på förskolan brukar vara viktigt för då får allt fortsätta vara ”hyfsat som vanligt” och barnet får träffa vänner.

Som vuxen är det viktigt att vi är uppmärksamma på barnet, om hen exempelvis drar sig undan mer, är argare eller ledsnare än tidigare. Ohälsa kan visa sig via fysiska besvär exempelvis att barnet ofta får ont i magen eller huvudet, lider av sömnsvårigheter eller får problem i skolan eller förskolan. Då kan det vara så att barnet mår psykiskt dåligt. Här kan du läsa mer om vad du själv kan göra om barnet verkar må dåligt och var du kan söka stöd. 

Barn brukar ha lättare att hantera situationen om barnet får vara delaktig i det som händer och hjälpa till med det som hen klarar av, det kan exempelvis vara att tillsammans med dig sortera tvätt eller gå ut med soporna. Låt gärna barnet följa med till sjukhuset om hen vill och det är möjligt. Genom att låta barnen vara delaktiga i det som sker under sjukdomstiden minskar risken för psykiska problem längre fram i livet.

Det är bra om det finns andra vuxna runt barnet förutom den som är sjuk som barnet kan lita på och prata med vid behov. Barnet kan exempelvis behöva prata om det som har hänt och kanske säga sådant som hen tror att den som är sjuk skulle bli ledsen att höra.

Tveka inte att be om hjälp! Vårdpersonal har ett lagstadgat ansvar att tänka på barnen och ska enligt lag erbjuda information, råd och stöd till barnet. Är det du som är sjuk tala gärna med din läkare och kontaktsjuksköterska om du har funderingar över vilket stöd ni kan få.

Det finns många föreningar och organisationer där barnet kan få stöttning. Läs mer om det under vår flik stöd.

Läs gärna mer på;

1177. Att prata med barn när en närstående är allvarligt sjuk. 

Cancerfonden – Broschyr. Prata med barn om cancer. 

Cancerfonden. När en viktig vuxen blir sjuk. 

Cancerfonden. Prata med barn om cancer.