Närstående
En närstående (anhörig) kan vara en partner, barn, syskon, förälder, vän, granne eller exempelvis ett barnbarn. En närstående är någon som stöttar och finns där, nära den som har drabbats av sjukdom. Närstående är oerhört viktiga och gör många gånger betydande insatser på flera olika plan för den som är sjuk. Utan närstående skulle vårdsystemet mest troligt kollapsa, detta eftersom undersökningar visar att mer än hälften av all vård och omsorg i hemmet utförs av närstående.
Närmare var femte person som är i vuxen ålder vårdar, hjälper eller stöttar en närstående.
Många närstående har genom tiderna upplevt att vården har förbisett dem, deras känslor och behov. Idag har tack och lov de närståendes stora betydelse börjats uppmärksammas alltmer i sjukvården, och det finns mycket stöttning för närstående att få.
Många människor som har eller har haft cancer vittnar ofta om hur viktigt deras närståendes stöd varit. Du som är närstående spelar en stor roll och du kan vara ett stort stöd genom att finnas vid den sjukes sida, lyssna och visa omtanke.
I dessa stycken sammanfattar vi närståendeskap. Dessa stycken har vi försökt skriva på så sätt att de ska kunna rikta sig till dig som är närstående oavsett vilken relation du har till den som är sjuk. Vi hänvisar dig också till vidare läsning.
Vardagen förändras
När en närstående får ett cancerbesked kan det kännas som att hela din tillvaro faller samman och du kan uppleva att hela livet har förändrats från en sekund till en annan. Många närstående beskriver känslor av maktlöshet. Helt plötsligt har du fått en annan roll, och sjukhus och sjukvårdskontakter har blivit en större del av ditt liv. Du kan befinna dig i kris och uppleva sorg.
Många närstående känner ”det är ju inte jag som är sjuk, jag måste vara stark”. Men livet som det ”skulle vara” har blivit något annat och du får vara ledsen och arg, men måste samtidigt ta ansvar för hur känslorna tar sig i utlopp.
Relationer kan förändras
Att leva med och nära cancer är svårt och i princip alla relationer påverkas. En del relationer blir starkare och man kommer närmare varandra medan en del relationer upplevs bli komplicerade och att man kanske kommer längre ifrån varandra.
Bra att tänka på för relationen;
- Ibland går vi runt på tå för varandra när relationen egentligen tjänar på att vi luftar oro, sorg och frustration. Att prata kan vara skönt för er båda, men samtidigt är det viktigt att respektera varandra i hur och när man pratar om sådant som är svårt.
- Att du finns där och är lyhörd för vilket stöd den drabbade önskar är viktigt för den tillit som sjukdomsperioden kräver. Humor och gemensamma skratt kan lysa upp men det är såklart inte lätt. Försök, genom dialog och ömsesidig respekt hitta ut ur irritation och avsluta eventuella gräl i kärlek.
- Lever ni i en parrelation kommer sexet att påverkas. Respekt och kommunikation är A och O för att gemensamt hitta vad som fungerar och känns bra för er. Även om sexet kanske inte är som det tidigare har varit behöver det inte betyda att det blir sämre. Fortsätt att vara nära och att fortsatta kramas gör det troligen lättare för er båda att hitta tillbaka till lusten. I vårt stycke om Sexualitet under rehabilitering kan ni läsa mer.
- Varför inte träna eller ta promenader tillsammans? Ett bra sätt för er båda att må lite bättre. Fysisk aktivitet har många fördelar, exempelvis minskar det oro och nedstämdhet och gör oss piggare. Kanske är det också ett mer naturligt och avslappnat forum att prata med varandra om vad som är jobbigt. Att röra på sig är viktigt för kroppens läkande, så stötta gärna den drabbade i det.
Tips och råd
Det är bra om den som är sjuk tillåter den närstående att vara involverad (på det sätt som känns okej för den som är sjuk) exempelvis tycker många närstående att det känns bra att få följa med på besök till vården och få veta vad man kan hjälpa till med.
Studier visar att de allra flesta personer som ger omsorg tycker att det känns bra att ge omsorg, och att livskvaliteten höjs när de vet att den som är sjuk får vård och omsorg av dem själva eller en annan person/instans som de litar på. Det är viktigt att komma ihåg att du som är närstående inte ska behöva ge vård och/eller omvårdnad om du inte själv vill.
För dig som är närstående är det viktigt att du tar hand om dig själv på de sätt du kan. Försök att sänka kraven på dig själv, allt är inte som vanligt och då kan inte du eller allt du gör heller vara som vanligt.
Det finns flera olika saker som du kan göra för att må lite bättre som närstående;
✓ Ta reda på fakta. Många närstående tycker att kunskap om sjukdomen och behandling kan minska oro. Att skaffa dig mer kunskap kan också göra det lättare att diskutera situationen med den som har blivit sjuk, samtidigt som det är viktigt att du är observant på att ni kan vilja ha olika mycket information. Du som är närstående kan få ett enskilt samtal med läkaren och det kan vara bra att utnyttja det så att du får möjlighet att ställa de frågor som du kanske inte vill ställa när den som är sjuk är med. Det forskning har visat är att om den som är närstående har en realistisk bild och är informerad om förloppet brukar det leda till en ökad trygghet.
✓ Det är viktigt att ibland skingra tankarna, försök göra roliga saker tillsammans med den som är sjuk.
✓ Acceptera dina känslor. Det finns inga reaktioner som är konstiga eller fel. Försök att acceptera ditt sätt att reagera och dig själv. Känslor av hur du ska göra för att hantera ditt mående och känslor kan variera och förändras över tid.
✓ Våga be om hjälp. De flesta vill hjälpa till men vet inte med vad de kan hjälpa dig med. Våga be om hjälp och var tydlig med vilken hjälp du vill ha, exempelvis få prata, bli hämtad eller få hjälp med trädgårdsarbete. Hjälpen kan komma på för dig oväntat håll
✓ Gör något för din egen skull. Det är viktigt att du tar hand om dig själv och gör saker som du också mår bra av. Att göra saker för din egen skull kan ge dig mer ork att hantera situationen och ge dig förnyad kraft att finnas där för den som är sjuk. Detta är bra både för dig och den som är sjuk.
✓ Dokumentera. En del tycker att de får struktur och kanske överblick över det som händer om de dokumenterar det som sker genom att exempelvis fotografera eller skriva dagbok.
✓ Sov och ät regelbundet.
✓ Sätt gränser för hur mycket du orkar.
✓ Var fysiskt aktiv.
Även om många närstående gärna hjälper den som är sjuk kan de närstående behöva stöd. Det finns stöttning att få för dig som är närstående och blir du inte erbjuden stöd av vården, fråga! Hjälpen du kan få kan vara mångsidig, exempelvis; på många orter finns det närståendegrupper där du kan träffa andra i liknande situationer, en kurator kan finnas där för att stötta dig genom samtal och vägledning samt om du behöver avlastning kanske din kommun kan erbjuda din närstående växelvis vård på ett avlastningsboende.
Du kan ha rätt till Närståendepenning vilket kan betalas ut till dig som går miste om lön då du vårdar någon som är sjuk i en livshotande sjukdom. På Försäkringskassan kan du läsa mer om närståendepenning och hur du går till väga för att genomföra en ansökan.
Nätverket mot gynekologisk cancer har skrivit en broschyr som heter Till dig som Närstående Broschyren är framtagen av en arbetsgrupp bestående av närstående och innehåller information som de hade velat få tillgång till, bland annat beskriver vi i broschyren mer om närståendepenning, känslor och olika vårdformer (exempelvis hemsjukvård).
Efter behandling
När den som är sjuk är färdigbehandlad kommer en ny tid av många känslor och för en del närstående är det kanske först nu som du tillåter dig att inse vad det är som har hänt.
En del närstående beskriver att de lättade, medan andra berättar att de är lättade men trötta, och nu måste de tag i allt som fått vänta på grund av sjukdom och behandling.
Oro och sorg är inte heller ovanligt, till exempel att du som närstående är orolig för att den som varit drabbad ska få ett återfall och/eller att du kanske är ledsen över att din närståendes sjukdom har gjort att ni kanske har missat en period i livet.
Ibland har den som har varit sjuk och du som närstående olika sätt bearbeta det som har hänt, och kanske olika behov av att prata om det som har hänt.
Det är viktigt att våga söka hjälp om du behöver, och kanske behöver du hjälp att finna strategier för att med tiden kunna acceptera att livet har förändrats men att livet ändå kan vara bra.
Ibland önskar närstående att få träffa andra i liknande situationer, under fliken stöd kan du läsa mer om var du kan träffa andra.
Läs gärna mer på;
På vår hemsida kan du finna mycket information om närståendeskap samt många berättelser från närstående.
Vi har även en broschyr Till dig som närstående. Broschyren är framtagen av en arbetsgrupp bestående av närstående och innehåller information som de hade velat få tillgång till, bland annat beskriver vi i broschyren mer om närståendepenning, känslor och olika vårdformer (exempelvis hemsjukvård).
1177. Anhörig – närstående. Här har 1177 samlat information till dig som är närstående eller anhörig.
1177. Närstående till någon som har fått en allvarlig sjukdom. Här kan du läsa mer om hur du kan hantera sjukdomstiden så att det känns bättre för dig.
1177. Råd och stöd vid cancer. Här har 1177 samlat råd och stöd till dig som har cancer eller är närstående.
Cancerfonden. Att vara närstående någon med cancer.
Cancerfonden – Broschyr. Att vara närstående.
Cancerresan. En plattform vars syfte är att ta till vara dina och andra cancerberördas erfarenheter, idéer och engagemang.
Min vårdplan Livmoderhals- och vaginalcancer.
Nationellt kompetenscentrum anhöriga (NKA). Ett nationellt kompetenscentrum för att utveckla framtidens anhörigstöd. Här kan du bland annat finna intressant material och webbinarier.
De allra flesta upplever sorg någon gång i livet, och samma person kan sörja på olika sätt vid olika tillfällen. Sorg kan ibland påminna om depression men är inte samma sak, sorg klassificeras inte som ett sjukdomstillstånd men påverkar självklart hur du mår.
När någon avlider förändras oerhört mycket. Det varierar hur vi reagerar på att någon dör vilket kan bero på hur nära du var personen som dött och hur du är som person. Sorgen kan också kännas olika beroende på vad det är som har hänt vid dödsfallet. Kanske visste du att personen skulle avlida och hann vänja dig med tanken, och det kan då kännas på ett annat sätt än om den du håller kär dog oväntat och hastigt. Det är vanligt att du känner många olika känslor, att du är ledsen, förtvivlad chockad, arg och kanske även lättad.
När du är i sorg kan du bli arg på den som har avlidit och du kan vara arg på till exempel sjukvården som inte kunde rädda personen, eller så kan du vara arg på någon som du tycker säger eller gör något dumt.
Det är inte ovanligt att känna skuldkänslor, exempelvis känna skuld för att man till exempel har tänkt eller sagt något dumt om personen, att ni har bråkat och kanske inte hunnit göra allt bra igen eller att du känner att du inte räckte till. Du kan också känna skuld för att du själv lever när den du tycker om har avlidit. Det är oerhört viktigt att du vet att det inte är ditt fel att någon du tycker om har dött.
En del berättar också att de har svårt att förstå att det som har hänt verkligen har hänt och känner sig ”som bedövade”.
Om det är en ung person som har dött kan du också sörja det som personen inte fick möjlighet att uppleva.
Sorg visar sig inte alltid genom att en person ser ledsen ut utan sorg kan också visa sig på flera andra sätt. Du ska aldrig behöva förklara eller försvara ditt sätt att sörja för andra. Reaktionerna vid sorg kan växla exempelvis kan du uppleva;
- Koncentrationssvårigheter.
- Att du växlar snabbt mellan olika känslor som ilska, sorg och glädje.
- Trötthet.
- Sömnstörningar.
- Ingen lust att göra saker.
- Fysisk smärta.
- Förändrad aptit.
- Overklighetskänslor.
- Saknad och längtan efter den person som har dött. När någon har dött är det inte ovanligt att du pratar med henne och att det fortfarande känns som att personen finns kvar med dig. Du kan också få ständiga tankar på den avlidna och döden.
- Oro och ångest.
- Skuldkänslor.
- Förtvivlan och nedstämdhet.
- Känslor av tomhet, meningslöshet och övergivenhet.
- Sviktande minne, många närstående tycker att minnet och tankeförmågan sviktar den första tiden efter dödsfallet.
- Att du blir infektionskänslig. När vi sörjer aktiveras samma system i kroppen som vid stress. Det påverkar hur vi fungerar och hur vi beter oss, och har vi höga halter av stresshormoner i kroppen påverkar det även vårt immunförsvar vilket gör att vi kan bli mottagligare för infektioner.
Tips och råd
Du har rätt att må så bra som möjligt och du har rätt att få hjälp om du inte mår bra.
Det finns saker som kanske kan underlätta för dig som har sorg;
⇒ Rutiner, försök att sova och äta på hyfsat regelbundna tider.
⇒ Berätta för andra. Det är bra att du berättar hur du känner även om det kan upplevas som att ingen riktigt förstår hur du har det. Din omgivning kan ha svårt att veta vad de ska säga och vad de ska göra. Då kan det underlätta om du själv berättar vilket stöd du vill ha.
⇒ Många tycker att det är skönt att ha någon hos sig även om man inte vill prata.
⇒ Stödgrupper finner många hjälpsamma. Under fliken stöd kan du läsa mer om vilket stöd som kanske kan passa dig.
⇒ Skriv, läs, lyssna på musik och titta på film om sorg. För en del personer hjälper det att se att andra har känt eller känner liknande som du själv gör. Många tycker att det också är skönt att skriva ned sina tankar, medan andra tycker att det är en lättnad att skriva till den person som har dött och förklara sina tankar och känslor.
⇒ Ta reda på vad som hände. Ibland kan det finnas sådant som kanske upplevdes oklart i samband med dödsfallet. Därför upplever många att det kan kännas bra att till exempel prata med den sjukvårdspersonal som har närvarat eller ha ett efterlevandesamtal.
⇒ Ceremonier kan vara till stöd. Många tycker att det känns bra att vara med i ceremonier för att exempelvis ta farväl av den person som har avlidit, tända ljus eller att besöka någon särskild plats.
⇒Försök att ibland ta en paus från sorgen. Försök att göra saker som du behöver göra och sådant som du mår bra av att göra.
⇒Försök vara fysiskt aktiv.
Förutom att du ska sörja kan det vara mycket praktiskt som du måste ta itu med och det är vanligt att känna oro över det. Det är bra att undersöka om ni kan vara flera personer som kan hjälpas åt med det praktiska.
Att lära sig leva med sorgen kan ta olika lång tid. Sorg kan finnas kvar hela livet, men sorgen kommer att förändras med tiden.
Det händer att sörjande personer flyr genom att exempelvis använda för mycket alkohol och lugnande medel. Skulle det vara så för dig är det oerhört viktigt att du söker hjälp, det finns bra hjälp att få.
Om det skulle vara så att du har tankar eller planer på att skada dig själv eller ta ditt liv, kontakta en akutpsykiatrisk mottagning eller ring 112.
Läs gärna mer på;
På vår hemsida kan du finna mycket information om närståendeskap samt många berättelser från närstående.
Vi har även en broschyr Till dig som närstående. Broschyren är framtagen av en arbetsgrupp bestående av närstående och innehåller information som de hade velat få tillgång till, bland annat beskriver vi i broschyren mer om närståendepenning, känslor och olika vårdformer (exempelvis hemsjukvård).
1177. Anhörig – närstående. Här har 1177 samlat information till dig som är närstående eller anhörig.
1177. Närstående till någon som har fått en allvarlig sjukdom. Här kan du läsa mer om hur du kan hantera sjukdomstiden så att det känns bättre för dig.
1177. Palliativ vård – att förlänga livet eller lindra symtom.
1177. Råd och stöd vid cancer. Här har 1177 samlat råd och stöd till dig som har cancer eller är närstående.
1177. Sorg när någon har dött.
Anhörighandboken. I handboken som Anhörigas Riksförbund tagit fram kan du finna tips, kunskap och upplysningar om många frågor som rör anhöriga.
Cancerfonden – Broschyr. Att förlora någon i cancer.
Cancerfonden – Broschyr. Att vara närstående.
Cancerfonden – Broschyr. Att vara närstående vid livets slut.
Cancerfonden. Närstående vid livets slut.
Cancerfonden. Om sorg och att sörja.
Cancerfonden. Palliativ vård.
Cancerfonden. Praktiska råd inför livets slutskede
Efterlevandeguiden. Efterlevandeguiden är en oberoende webbplats för att hjälpa efterlevande. Det är Skatteverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten som gemensamt skapat hemsidan. Här kan du bland annat finna checklistor.
Nationella Rådet för Palliativ vård.
Vårdprogrammet för palliativ vård (Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning).
Barn påverkas självklart när någon som de står nära blir allvarligt sjuk. Studier visar att barn så tidigt som möjlighet behöver få veta vad som händer och prata om det, och att barn oavsett ålder märker när någon de står nära inte mår bra.
För att ett barn ska få må bra nu och i framtiden är det viktigt att de får känna, reagera, prata och tycka.
Att prata med barn
Det är viktigt att prata med barn eftersom de annars kan dra sina egna slutsatser, bli oroliga, fantisera eller själva ta på sig skulden. Det är viktigt att komma ihåg att vi vuxna kan skydda barnet mot att fara illa om vi ser till att situationen och omständigheterna blir begripliga för barnet. Om du berättar visar du också tillit för barnet och det kan leda till att barnet känner sig tryggare och får en starkare självkänsla.
Det är bra att det är den som är sjuk som berättar om sjukdomen, om det är möjligt. Det tycker många drabbade har hjälpt både barnet och dem själva. Barn kan också trösta vuxna, exempelvis kan det plötsligt komma några ord från barnet som vänder upp och ned på perspektiven och som får oss att skratta en stund. Men ibland är det inte alltid lämpligt att det är den som själv är sjuk som berättar för barnet. Kanske mår den vuxne själv för dåligt eller är i kris, då kanske det är bättre att det är någon annan vuxen som står barnet nära som berättar. Vårdpersonal kan ge dig tips och råd om hur du kan berätta för barnet.
Det är också bra om ni berättar för någon vuxen på exempelvis barnets förskola eller skola. Prata med barnet och kom överens om vem det är som ska få informationen. Detta kan vara bra dels för att då kan denna vuxna vara lite extra uppmärksam på hur barnet verkar må, dels kan det vara skönt för barnet att veta att någon fler vet.
Nedan beskrivs några råd som du kan ta del av när du/ni ska berätta för barnet;
⇒ Berätta om sjukdomen och vad det är som händer. Anpassa informationen efter barnets ålder. Det är bra om du berättar enkelt och berättar vad sjukdomen heter. Det är viktigt att du är tydlig så att barnet inte feltolkar eller fantiserar. Var ärlig och använd inte undvikande svar eller formuleringar. Var försiktig med symbolspråk då mindre barn kan ha svårt att förstå liknelser och symboliska uttryck.
⇒ Berätta inte allt och inte på en gång. Var lyhörd för hur mycket barnet orkar. Se till att det finns möjlighet att göra något annat samtidigt som ni talar, exempelvis att rita.
⇒ Ge barnet möjlighet och tid att ställa frågor. Försök svara på det barnet vill veta och kom ihåg att ”jag vet inte” också är ett svar.
⇒ Försök förmedla hopp exempelvis om det är så att den vuxne får behandling berätta om det, och berätta att det kanske finns andra vuxna som kommer hjälpa till att ta hand om barnet om inte den vuxna orkar.
⇒ Fråga vad barnet känner och tänker. Barn kan ha svårt att beskriva vad de känner men har oftare lättare att beskriva vad de tänker. Pressa inte, utan visa att du är öppen för barnets tankar och reaktioner.
⇒ Se till att barnet har förstått. Barn kan ha behov av att prata om samma sak flera gånger, det är ofta barns sätt att bearbeta sådant som kan vara svårt att förstå och/eller är skrämmande.
⇒ Barnet behöver få veta om och när viktiga förändringar sker.
⇒ Berätta gärna för barnet att hen kan följa med nästa gång du ska träffa vården om det är möjligt. Då kan barnet få möjlighet att ställa sina frågor tillsammans med dig.
⇒ Är det så att det finns flera barn kan det vara bra att tala med alla ungefär samtidigt, gärna vid samma tillfälle om det är lämpligt utifrån ålder. Det är också bra att prata med barnen enskilt eftersom de kan reagera olika.
⇒ Var ärlig om barnet frågar vad du känner. Tala om att det inte är farligt om du är ledsen eller orolig och att det inte är deras fel. Förklara exempelvis också för barnet att det inte beror på barnet om du är trött och inte orkar medverka som tidigare i exempelvis vissa aktiviteter.
Vad kan ett barn tänkas förstå
Vad ett barn kan förstå och hantera beror på mognad, ålder och personlighet. Nedan har vi beskrivit ungefär vad barnen kan tänkas förstå vid en viss ålder. Kom ihåg att alla barn är olika och att du känner barnet bäst.
Upp till 1 år;
De yngsta barnen förstår inte men känner av om stämningsläget förändras. Försök bibehålla de vanliga rutinerna och prata med barnet, sjung och bär barnet som tidigare om du kan det.
Mellan 1 – 5 år;
Barn i denna ålder lever i nuet. Upp till 4-års ålder ser barnet sig själv som världens centrum, och de kan lätt tro att exempelvis sjukdom är deras fel. Familjen är den trygga basen. Att vardagsrutiner förändras i den här åldern kan vara lika skrämmande som att en närstående har en allvarlig sjukdom.
Mellan 6 – 12 år;
I den här åldern är barnet intresserad av verkligheten och vill ha förklaringar. Barn i den här åldern förstår att det finns risker i livet och döden blir alltmer verklig. De kan i denna ålder vara orolig att ytterligare någon i familjen eller de själva ska drabbas av sjukdom.
13 år och äldre;
Barnet förstår helt och hållet vad det innebär att vara allvarligt sjuk. Många barn i den här åldern säger att de inte vill ha stöd så det kan vara lätt att tro att de inte oroar sig så mycket men det kan vara svårt att i den här åldern ta in att någon i deras närhet är allvarligt sjuk. De kan försöka undvika att känna efter hur det känns. Det kan i den här åldern visa sig genom exempelvis sömnsvårigheter och/eller problem i skolan.
Barnets reaktioner
Barn kan behöva tid innan de kan ta till sig vad det är som sker. Det är därför inte är ovanligt att barnets första reaktioner är annorlunda än du som vuxen förväntar dig.
Barn kan precis som vuxna reagera på många olika sätt och växla mellan olika känslor. Det är viktigt att förmedla att det är okej att känna alla känslor. Ett barn kan reagera med;
- Ilska.
- Tycka synd om den som är sjuk.
- Sorg.
- Rädsla.
- Oro, exempelvis för hur hen ska bli omhändertagen eller hur familjen ska påverkas. Barnet kanske också är orolig för den som är sjuk och kanske inte vågar lämna personen ensam eller får svårt att gå till skolan eller fritidsaktiviteter.
Skuldkänslor, barnet kan tro att det är hens fel. Barnet kanske börjar ta mycket ansvar hemma och börja göra många sysslor, och kanske barnet försöker att inte störa och inte bråka. - Skam. Det är inte ovanligt att barnet skäms över situationen för att barnet kan uppleva sig vara annorlunda än andra barn och att deras situation är annorlunda än andras. Barnet kan också skämmas över den som är sjuk. Ibland skäms barnet också över sig själv. Detta kan visa sig genom att barnet inte längre tar med kompisar hem och/eller försöker hindra den som är sjuk från att komma till skola eller fritidsaktiviteter.
Ett råd är att försöka behålla familjens rutiner så mycket som möjligt. Låt barnet fortsätta göra roliga saker, umgås med vänner och fortsätta utföra eventuella fritidsaktiviteter. Att barnet fortsätter vara i skolan och på förskolan brukar vara viktigt för då får allt fortsätta vara ”hyfsat som vanligt” och barnet får träffa vänner.
Som vuxen är det viktigt att vi är uppmärksamma på barnet, om hen exempelvis drar sig undan mer, är argare eller ledsnare än tidigare. Ohälsa kan visa sig via fysiska besvär exempelvis att barnet ofta får ont i magen eller huvudet, lider av sömnsvårigheter eller får problem i skolan eller förskolan. Då kan det vara så att barnet mår psykiskt dåligt. Här kan du läsa mer om vad du själv kan göra om barnet verkar må dåligt och var du kan söka stöd.
Barn brukar ha lättare att hantera situationen om barnet får vara delaktig i det som händer och hjälpa till med det som hen klarar av, det kan exempelvis vara att tillsammans med dig sortera tvätt eller gå ut med soporna. Låt gärna barnet följa med till sjukhuset om hen vill och det är möjligt. Genom att låta barnen vara delaktiga i det som sker under sjukdomstiden minskar risken för psykiska problem längre fram i livet.
Det är bra om det finns andra vuxna runt barnet förutom den som är sjuk som barnet kan lita på och prata med vid behov. Barnet kan exempelvis behöva prata om det som har hänt och kanske säga sådant som hen tror att den som är sjuk skulle bli ledsen att höra.
Tveka inte att be om hjälp! Vårdpersonal har ett lagstadgat ansvar att tänka på barnen och ska enligt lag erbjuda information, råd och stöd till barnet. Är det du som är sjuk tala gärna med din läkare och kontaktsjuksköterska om du har funderingar över vilket stöd ni kan få.
Det finns många föreningar och organisationer där barnet kan få stöttning. Läs mer om det under vår flik stöd.
Läs gärna mer på;
1177. Att prata med barn när en närstående är allvarligt sjuk.
Cancerfonden – Broschyr. Prata med barn om cancer.
Cancerfonden. När en viktig vuxen blir sjuk.
Cancerfonden. Prata med barn om cancer.
Både barn och vuxna brukar klara av svår förlust utan bestående problem, men det är viktigt att barnet får uttrycka och beskriva sin sorg under lång tid.
Att först se sin nära vuxen svårt sjuk och sedan förlora denna person kan vara bland det svåraste som finns. Barnets sorg kan påverkas av många faktorer exempelvis hur personen dog, barnets relation till den som har dött, om det finns någon annan viktig vuxen som kan ställa upp för barnet och barnets tankar om det som har hänt. Ett barn som löpande efter sina förutsättningar får veta hur det står till med den som är sjuk blir inte lika ofta fullkomligt överrumplad vid ett dödsfall.
Ibland kan barn i vuxnas ögon sörja på förvånande sätt, exempelvis att vi tycker att de gör oväntade saker som exempelvis att de låtsas som att ingenting har hänt, att de blir arga, att de skrattar och/eller att de beter sig som ett yngre barn.
Ett barn som har förlorat någon nära kan bli rädd för att fler i deras närhet eller de själva ska dö.
Ett sätt att skapa trygghet för ett sörjande barn är att försöka låta tillvaron fortsätta vara som vanligt. Det är också bra att vara tillsammans, då kan barnet ha lättare att bearbeta det som har hänt genom frågor, prat och lek. Att leka är ett viktigt sätt för barn att få kontroll över sina känslor och bearbetning.
Undvik att lämna barnet hos någon annan och gör det bara om du inte själv klarar av att ge barnet det hen behöver. Isåfall är det viktigt att du noggrant förklarar för barnet varför hen inte kan vara med dig och vad som ska ske. Det kan skapa trygghet hos barnet. Det brukar också vara bra att göra saker för att minnas den som har dött, exempelvis att titta på bilder och filmer eller tända ett ljus. Låt barnet vara med och hitta på vad ni tillsammans kan göra för att minnas.
Barn och ungas reaktioner
Det är viktigt att vi låter barnet sörja på sitt sätt och barnets olika reaktioner kan vara nödvändiga för att de ska kunna stå ut med sina känslor. Det är inte ovanligt att barn precis som vuxna har väldigt blandade känslor och det är bra att du som vuxen visar att du accepterar att känslorna kan vara blandade.
Precis som vuxna reagerar barn olika vid sorg och nedan beskrivs några reaktioner;
- Sorg.
- Ilska.
- Skuld eller skam.
- Svårt att vara ensam.
- Oro.
- Sömnsvårigheter och mardrömmar.
- Fysiska besvär som illamående, huvudvärk och smärta.
- Koncentrationssvårigheter exempelvis att barnet får svårt att hänga med i skolan.
- Ingen lust att göra aktiviteter exempelvis att barnet tappar lusten att umgås med vänner.
- Mycket behov av uppmärksamhet.
- Barns sorg kan påverka relationer till andra exempelvis andra familjemedlemmar, vänner och lärare.
Tonåringens sorg
Tonåren är en känslig tid och i tonåren håller barnet på att frigöra sig. Kanske säger tonåringen att hen inte behöver stöd för att hen har svårt att se hur hen skulle kunna få stöd. Det kan också bli svårare för tonåringen att frigöra sig om det är en förälder som har dött. Det kan också vara svårt att frigöra sig från den förälder som finns kvar om det kanske är den enda nära vuxna som tonåringen har.
Ibland upplever vi vuxna att tonåringens sätt att hantera sorgen är obegriplig och kanske svår att koppla till det som har hänt. En del tonåringar kan exempelvis verka trötta och/eller ointresserade. De kan också ha svårt att vara hemma och kan bli inåtvända, få koncentrationssvårigheter, bli nedstämda och en del tonåringar får dödstankar.
För tonåringen kan det ta tid att inse vad förlusten innebär och då kan det ta tid innan tonåringen börjar bearbeta det som har hänt. Under fliken stöd kan du läsa mer om vilket stöd tonåringen kan få.
Tala med barnet
Det är viktigt att prata med barnet om det som är svårt och att du berättar sanningen. Lyssna exempelvis på vad det är barnet frågar efter. Undvik omskrivningar, barn kan ha svårt att förstå symboluttryck och liknelser. Barn och tonåringar har ofta ett stort behov av att veta hur andra barn och tonåringar brukar reagera. Prata med barnet och finn exempelvis litteratur och filmer som passar barnets ålder. Det kan göra att barnet inte känner sig ensam i sina reaktioner och också att barnet kan förstå sig själv. Skolan, förskolan och elevhälsan behöver få veta vad det är som har hänt så att barnet kan få stöd därifrån.
Vad barn kan tänkas förstå om döden
Det är stor skillnad på hur barn upplever eller förstår döden och det beror exempelvis på barnets personlighet, ålder och mognad. Nedan är en ungefärlig beskrivning av vad barnet kan tänkas förstå om döden.
<5 år
Barn under 5 år förstår inte vad döden innebär eller att det är ett evigt tillstånd. Barnet behöver att du som vuxen är så konkret som möjligt och barnet kan ha behov av att du förklarar samma sak flera gånger. I den här åldern kan barnet tro att den person som dött kanske har dött på grund av något som barnet har sagt, gjort eller tänkt. Det är viktigt att du som vuxen förklarar vad du vet om varför personen har dött och att du låter barnet ställa frågor.
I den här åldern kan det också ibland vara lättare att prata om ni till exempel tillsammans läser en bok om ungefär det som har hänt.
5–9 år
Barn som är mellan 5–9 år börjar förstå mer vad döden är för något men kan ändå ibland tro att den som är död ska komma tillbaka. De flesta barn i den här åldern börjar inse att även andra runt barnet kan dö och det kan bli viktigt för barnet att skydda familjen.
9–12 år
I den här åldern förstår barnet att vi alla ska dö och att döden är evig. Barnet förstår också att det inte behöver vara någons fel att en person dött. Ändå precis som för vuxna kan det vara svårt att förstå att livet bara kan ta slut. En del barn i den här åldern orkar bara vara i sorgen kortare stunder, och barnet går då in och ut ur känslorna.
Tonåringar
I tonåren förstår barnet vad som har hänt och att det kommer påverka. Många tonåringar vill inte känna sig annorlunda än andra tonåringar. Kanske är det så att tonåringen inte vill prata med vuxna utan hellre vill prata med kompisarna. Men det är viktigt att du tydligt visar att du bryr dig. Fråga gärna om vardagliga saker, men också om det är något tonåringen funderar på. Visa att du är tillgänglig om tonåringen behöver dig.
Avsked
Det är olika hur barn vill och kan ta avsked och det är viktigt att barnet får vara delaktig på sitt sätt, det kommer göra det lättare att förstå vad det är som hänt och med tiden acceptera det.
Här kan du läsa mer om barns avsked, exempelvis barn och begravningar.
Läs gärna mer på;
1177. Att prata med barn när en närstående är allvarligt sjuk.
1177. När någon dör.
1177. Sorg hos barn och unga.
Cancerfonden – Broschyr. Prata med barn om cancer.
Cancerfonden. När en förälder dör.
Cancerfonden. När en viktig vuxen blir sjuk.
Cancerfonden. Om den vuxne inte blir frisk.
Cancerfonden. Prata med barn om cancer.
Nära cancer. Nära cancer finns för dig som är ung och står nära någon som har cancer eller saknar någon som har dött av sjukdomen. Här kan du lära dig mer om cancer, läsa intressanta artiklar, möta andra i liknande situation och ställa frågor till sjukvårdspersonal.
Stöd;
Nätverket mot gynekologisk cancer har digitala träffar som riktar sig till dig som är närstående till någon som har eller har haft gynekologisk cancer samt en sluten Facebook-grupp för dig som är närstående.
På vår hemsida kan du finna mycket information om närståendeskap samt många berättelser från närstående.
Vi har även en broschyr Till dig som närstående. Broschyren är framtagen av en arbetsgrupp bestående av närstående och innehåller information som de hade velat få tillgång till, bland annat beskriver vi i broschyren mer om närståendepenning, känslor och olika vårdformer (exempelvis hemsjukvård).
1177. Råd och stöd på mejl, chatt och telefon. Här har 1177 samlat information om föreningar och organisationer som erbjuder råd och stöd på nätet och telefon.
Anhörighandboken. I handboken som Anhörigas Riksförbund tagit fram kan du finna tips, kunskap och upplysningar om många frågor som rör anhöriga.
Anhöriglinjen. En nationell stödtelefon och mejl som bemannas av volontärer från Anhörigas Riksförbund.
Anhörigas Riksförbund. En politiskt och religiöst obunden intresseorganisation som verkar för att de som är anhöriga ska ha goda förutsättningar att hjälpa sina närstående.
Barnens rätt i samhället. Bris stödjer barn och unga på flera olika sätt, exempelvis har de en stödlinje dit barn kan ringa, chatta eller mejla. De kan också erbjuda gruppstöd och möjlighet att träffa en kurator på deras mottagningar. De har också en vuxentelefon dit vuxna som har frågor om barn kan vända sig. Vuxentelefonen finns också på arabiska och ukrainska.
Cancerkompisar. Cancerkompisar är en organisation som driver en förmedlingstjänst på nätet där närstående kan få kontakt med andra som är eller har varit i liknande situation. Cancerkompisar riktar sig till dig från 13 år.
Cancerlinjen. Cancerlinjen är en tjänst från Cancerfonden dit du kan vända dig oavsett om du är drabbad eller närstående. Du kan ringa, mejla eller chatta.
Cancerresan. En plattform vars syfte är att ta till vara dina och andra cancerberördas erfarenheter, idéer och engagemang.
Cancerrådgivningen. En tjänst som Regionalt Cancercentrum Stockholm Gotland erbjuder dig som behöver stöd, känner oro eller har frågor om cancer. Du möter specialistsjuksköterskor inom cancervård som också har utbildning i samtalsstöd. De har tystnadsplikt och du kan kontakta dem anonymt. Du kan ringa, mejla eller chatta.
Jourhavande kompis. En stödchatt för unga av unga. Den riktar sig till dig upp till 25 år.
Jourhavande präst. Jourhavande präst erbjuder akut samtals- och krisstöd som är en del av Svenska kyrkans själavård. Det som sägs stannar mellan er. Du kan kontakta jourhavande präst via telefon, digitalt brev eller chatt.
Kyrkans SOS. Kyrkans SOS finns för människor som brottas med ensamhet, psykisk ohälsa, suicid och andra livsfrågor. Du kan ringa eller skriva. För dig som är mellan 12 och 25 år finns Nätvandrarchatten där du kan chatta med en trygg vuxen om det som känns svårt. Alla som chattar på Nätvandrarchatten är personer som jobbar i Svenska kyrkan.
Nationellt kompetenscentrum anhöriga (NKA). Ett nationellt kompetenscentrum för att utveckla framtidens anhörigstöd. Här kan du bland annat finna intressant material och webbinarier.
Nära cancer. Nära cancer finns för dig som är ung och står nära någon som har cancer eller saknar någon som har dött av sjukdomen. Här kan du lära dig mer om cancer, läsa intressanta artiklar, möta andra i liknande situation och ställa frågor till sjukvårdspersonal.
Sjukhuskyrkan. Sjukhuskyrkan finns nästan på alla sjukhus och de kan ge stöd på olika sätt. De kan också förmedla kontakt med andra trossamfund, och du behöver inte vara troende eller kristen för att söka stöd via sjukhuskyrkan.
UMO. En webbplats för alla som är mellan 13–25 år. Här kan du hitta svar på frågor som rör många delar av livet som psykiskt mående, kroppen och relationer. Här kan du också hitta din närmaste ungdomsmottagning.
Ung cancer. Ung cancer finns till för unga vuxna som drabbats av cancer eller lever nära någon som har drabbats. Riktar sig till dig mellan 16–30 år. De ger psykosocialt stöd, skapar mötesplatser och kan ge ekonomiskt stöd.
På vår hemsida kan du finna mycket information om närståendeskap samt många berättelser från närstående.
Vi har även en broschyr Till dig som närstående. Broschyren är framtagen av en arbetsgrupp bestående av närstående och innehåller information som de hade velat få tillgång till, bland annat beskriver vi i broschyren mer om närståendepenning, känslor och olika vårdformer
1177. Anhörig – närstående. Här har 1177 samlat information till dig som är närstående eller anhörig.
1177. Att prata med barn när en närstående är allvarligt sjuk.
1177. När någon dör.
1177. Närstående till någon som har fått en allvarlig sjukdom. Här kan du läsa mer om hur du kan hantera sjukdomstiden så att det känns bättre för dig.
1177. Palliativ vård – att förlänga livet eller lindra symtom.
1177. Råd och stöd vid cancer. Här har 1177 samlat råd och stöd till dig som har cancer eller är närstående.
1177. Sorg hos barn och unga.
1177. Sorg när någon har dött.
Anhörigas Riksförbund. En politiskt och religiöst obunden intresseorganisation som verkar för att de som är anhöriga ska ha goda förutsättningar att hjälpa sina närstående.
Anhörighandboken. I handboken som Anhörigas Riksförbund tagit fram kan du finna tips, kunskap och upplysningar om många frågor som rör anhöriga.
Cancerfonden. Att vara närstående någon med cancer.
Cancerfonden – Broschyr. Att förlora någon i cancer.
Cancerfonden – Broschyr. Att vara närstående.
Cancerfonden – Broschyr. Att vara närstående vid livets slut.
Cancerfonden – Broschyr. Prata med barn om cancer.
Cancerfonden. När en förälder dör.
Cancerfonden. När en viktig vuxen blir sjuk.
Cancerfonden. Närstående vid livets slut.
Cancerfonden. Om den vuxne inte blir frisk.
Cancerfonden. Om sorg och att sörja.
Cancerfonden. Palliativ vård.
Cancerfonden. Praktiska råd inför livets slutskede
Cancerfonden. Prata med barn om cancer.
Cancerresan. En plattform vars syfte är att ta till vara dina och andra cancerberördas erfarenheter, idéer och engagemang.
Efterlevandeguiden. Efterlevandeguiden är en oberoende webbplats för att hjälpa efterlevande. Det är Skatteverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten som gemensamt skapat hemsidan. Här kan du bland annat finna checklistor.
Min vårdplan Livmoderhals- och vaginalcancer.
Nationella Rådet för Palliativ vård.
Nationellt kompetenscentrum anhöriga (NKA). Ett nationellt kompetenscentrum för att utveckla framtidens anhörigstöd. Här kan du bland annat finna intressant material och webbinarier.
Nära cancer. Nära cancer finns för dig som är ung och står nära någon som har cancer eller saknar någon som har dött av sjukdomen. Här kan du lära dig mer om cancer, läsa intressanta artiklar, möta andra i liknande situation och ställa frågor till sjukvårdspersonal.
UMO. En webbplats för alla som är mellan 13–25 år. Här kan du hitta svar på frågor som rör många delar av livet som psykiskt mående, kroppen och relationer. Här kan du också hitta din närmaste ungdomsmottagning.
Vårdprogrammet för palliativ vård (Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning).
Swish: 1230297762