Palliativ vård
Palliativ vård innebär att sjukdomen eller ditt tillstånd är livshotande och målet är att du ska ha en hög livskvalitet så länge som möjligt, och den palliativa vården innebär att du ska få möjlighet att ´leva tills du dör´.
Ibland inleds den palliativa vården redan vid diagnostillfället då det ibland vid diagnos kan stå klart att det inte går att bota sjukdomen.
Det kan också bli aktuellt med palliativ vård efter att behandlingar för att bota sjukdomen har slutat fungera eller för att du själv inte längre vill genomföra behandlingar.
Ett vanligt missförstånd om palliativ vård är att det är vård som ges när det inte finns mer att göra, men det är mycket missvisande, särskilt när det kommer till palliativ vård vid en cancersjukdom då det kan vara aktuellt med palliativ cytostatikabehandling eller annan cancerbehandling för att bromsa sjukdomen och lindra symtom.
För mer information besök gärna;
Vårdförloppet för palliativ vård
Vårdprogrammet för pallativ vård (Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning)
Palliativ utgår från fyra hörnstenar vilka är;
- Symtomlindring
- Teamarbete
- Kommunikation och relation
- Närståendestöd
Syftet med de fyra hörnstenarna är att skapa trygghet kring den drabbade och en helhetssyn på hela livet och den sociala kontext den drabbade befinner sig i, samt att även se till närståendes behov.
För mer information besök gärna;
Vårdförloppet för palliativ vård
Vårdprogrammet för pallativ vård (Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning)
I sjukvården brukar lidande delas in i olika typer, men det är viktigt att komma ihåg att det finns hjälp och lindring att få.
- Fysiskt lidande – exempel på fysiskt lidande kan vara illamående, smärta och trötthet.
- Psykiskt lidande – exempel på psykiskt lidande kan vara oro, ångest och depression.
- Socialt lidande – exempel på socialt lidande kan vara att förlora sin identitet, kroppsfunktioner och roller.
- Existentiellt lidande – exempel på existentiellt lidande kan vara att känna meningslöshet, skam eller skuld.
För mer information besök gärna;
Vårdförloppet för palliativ vård
Vårdprogrammet för pallativ vård (Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning)
Eftersom den palliativa vården ska ha en helhetssyn är det viktigt att olika yrkeskategorier i sjukvården samarbetar.
Exempel på professioner som kan ingå i ett palliativt team är;
- Arbetsterapeut
- Dietist
- Fysioterapeut
- Kurator
- Logoped
- Läkare
- Präst, sjukhuskyrka eller andlig vägledare
- Sjuksköterska
- Undersköterska
Mer om de olika professionerna kan du läsa under rubriken ”mötet med vården”.
För mer information besök gärna;
Vårdförloppet för palliativ vård
Vårdprogrammet för pallativ vård (Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning)
För att kunna finnas till och stötta den drabbade och de närstående är det vårdpersonalens uppgift att bygga upp en relation till den drabbade och närstående. Detta görs framför allt genom samtal och exempelvis genom att vårdpersonal vågar samtala om svåra saker men också är lyhörd för hur mycket information den sjuke och närstående önskar.
Att du som patient upplever kontinuitet i personalgruppen är ofta ett bra sätt att skapa trygghet och en förutsättning för att kunna skapa en god och långsiktig relation med vården.
För mer information besök gärna;
Vårdförloppet för palliativ vård
Vårdprogrammet för pallativ vård (Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning)
En av hörnstenarna i den palliativa vården är närståendestöd. De närstående är oerhört viktiga och gör många gånger betydande insatser på flera olika plan för den som är sjuk.
Som närstående kan du befinna dig i en egen sorg och kris, och stå inför en ny situation. Det är viktigt att komma ihåg att du som är närstående inte ska behöva ge vård och omvårdnad om du inte själv vill.
För den som är närstående är det viktigt att du tar hand om dig själv på de sätt du kan, exempelvis att du fortsätter att ta dig tid till att göra saker och ting som du tycker om (det är bra för både dig som närstående och för den som är sjuk).
Det finns stöttning att få för dig som är närstående och blir du inte erbjuden stöd av vården, fråga! Hjälpen du kan få kan vara mångsidig, exempelvis; på många orter finns det närståendegrupper där du kan träffa andra i liknande situationer, en kurator kan finnas där för att stötta dig genom samtal och vägledning samt om du behöver avlastning kanske din kommun kan erbjuda din närstående växelvis vård på ett avlastningsboende.
Du som är närstående kan få ett enskilt samtal med läkaren och det kan vara bra att utnyttja det så att du får möjlighet att ställa de frågor som du kanske inte vill ställa när den som är sjuk är med. Det forskning har visat är att om den som är närstående har en realistisk bild och är informerad om förloppet brukar det leda till en ökad trygghet.
Du kan ha rätt till närståendepenning vilket kan betalas ut till dig som går miste om lön då du vårdar någon som är sjuk i en livshotande sjukdom. På Försäkringskassan kan du läsa mer om närståendepenning och hur du går tillväga för att genomföra en ansökan.
Nätverket mot gynekologisk cancer har skrivit en broschyr som heter Till dig som Närstående Broschyren är framtagen av en arbetsgrupp bestående av närstående och innehåller information som de hade velat få tillgång till, exempelvis beskriver vi i broschyren mer om närståendepenning, känslor och olika vårdformer.
Nätverket mot gynekologisk cancer har också digitala träffar som riktar sig till dig som är närstående till någon som har eller har haft gynekologisk cancer samt en sluten Facebook-grupp för dig som är närstående.
Det finns också många olika organisationer som kan erbjuda stöttning.
För mer information besök gärna;
Nationella Rådet för Palliativ vård
Vårdförloppet för palliativ vård
Vårdprogrammet för pallativ vård (Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning)
Broschyren Till Dig som är närstående
Nätverket mot gynekologisk cancers slutna Facebook-grupp för närstående
Cancerfonden; Praktiska råd inför livets slutskede
Cancerfonden; Närstående vid livets slut
Den palliativa vårdens ansvarsområde fortsätter även efter att den sjuke har avlidit och då genom att ge de närstående stöd i sin sorgeprocess, och exempelvis ska vårdgivaren erbjuda de närstående ett så kallat efterlevandesamtal (ett samtal där närstående ska ha möjlighet att ställa medicinska frågor och tala om sin sorg samt kunna ge återkoppling på vården till vårdpersonal).
För mer information besök gärna;
Vårdförloppet för palliativ vård
Vårdprogrammet för pallativ vård (Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning)
En vanlig men felaktig bild av den palliativa vården är att det endast handlar om vård i livets slutskede. Den palliativa vården delas upp i en tidig och sen fas (och den sena fasen delas i sin tur in i ytterligare faser).
Den tidiga fasen kan pågå i flera år medan den sena fasen pågår under några månader eller veckor. Under den tidiga fasen fortsätter den sjuke ofta exempelvis med olika behandlingar för att bromsa sjukdomens utbredning.
Dessa faser ska i bästa av världar skiljas åt genom brytpunkter där det är viktigt att den drabbade och de närstående får information om att vårdens inriktning har ändrats. Den informationen ska man få via så kallade brytpunktssamtal eller informerande samtal (samtal vid allvarlig sjukdom).
I den sena fasen ges inte längre behandling för att bromsa sjukdomen utan i stället är inriktningen att ge så bra livskvalitet som möjligt under den tid som är kvar. Utifrån aktuellt läge kan det ändå vara aktuellt att få annan livsförlängande behandling som till exempelvis antibiotikabehandling vid infektion. Alla för-och nackdelar med behandling och insatser behöver noggrant vägas tillsammans med ansvarig vårdpersonal.
Det är inte heller ovanligt att avsluta förebyggande behandling som till exempel behandling av högt blodtryck då studier har visat att sådana läkemedel i den sena fasen kan göra mer skada än nytta.
Sista fasen är palliativ vård i livets slutskede, och i det absoluta slutskedet börjar kroppen förbereda sig för att dö vilket gör att den sjukes aptit minskar och hen orkar mest troligt inte med sociala kontakter som tidigare. Den som är sjuk sover mer och sista dagarna eller timmarna kan den sjuke ofta ha en lägre medvetandegrad eftersom hjärnans funktion är nedsatt.
Ingen vet helt vad en person som är döende uppfattar men det man vet är att det är meningsfullt för närstående att vara med den sjuke även om hen kanske är medvetslös. Det vi vet är att ofta kan en svårt sjuk person uppfatta ljud och beröring även om hen inte har krafter att visa det, därför är närståendes röster väldigt viktiga eftersom de är välkända och kan ge trygghet. Luktsinnet fungerar ofta och det kan vara värdefullt att låta den som är döende få känna en doft som hen har positiva associationer till.
I de allra flesta fall är döendet i cancer en lugn process och det finns exempelvis bra och effektiv symtomlindring att ge den sjuke när det behövs. Fråga gärna ditt palliativa team så de kan berätta mer för dig.
För mer information besök gärna;
Vårdförloppet för palliativ vård
Vårdprogrammet för pallativ vård (Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning)
Nationella Rådet för Palliativ vård
Cancerfonden; Praktiska råd inför livets slutskede
De flesta behoven kan tillgodoses av personal med grundläggande kompetens inom palliativ vård som exempelvis specialistvård, primärvård och/eller kommunal hemsjukvård. Vid svåra, komplexa eller särskilda behov bör en enhet med kompetens i specialiserad palliativ vård kopplas in.
Den palliativa vården är organiserad på olika sätt runt om i landet och kan därför också benämnas olika. Det är också tyvärr så att en del orter saknar specialiserad palliativ vård och/eller inte kan erbjuda alla vårdformer av palliativ vård (exempelvis specialiserade team, specialiserad palliativ hemsjukvård, palliativ vård på sjukhus, palliativ vård på boenden eller hospice).
På Palliativguiden kan du se hur den palliativa vården ser ut där du bor. Ett viktigt arbete för Nätverket mot gynekologisk cancer är att arbeta för att uppnå en jämlik vård och omsorg i hela landet. Vi kämpar på flera olika sätt för att få en god och kvalitativ palliativ vård i hela landet och exempelvis påverkar vi genom politikersamtal, debattartiklar, föredrag och seminarier.
För mer information besök gärna;
Vårdförloppet för palliativ vård
Vårdprogrammet för pallativ vård (Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning)
Övrigt
Vid samtalet med läkaren har du möjlighet att få svar på dina frågor och funderingar. Eftersom det är lätt att glömma bort vad du tänkt fråga om så tipsar vid dig att skriva ned dina frågor inför besöket och att du i förväg väljer ut vilka frågor du vill ha svar på.
Vi rekommenderar dig också att ha med dig någon närstående under läkarbesöket. Om du har någon med dig vid besöket kan du be personen att skriva ner vad som sägs, så att du efteråt kan gå tillbaka och läsa. Din närstående kan vara ett stöd både känslomässigt och praktiskt. Be också om att få en skriftlig vårdplan – det har du rätt till.
Att du ställer frågor innebär inte att du ifrågasätter vårdpersonalen och deras arbete. Det betyder bara att du är intresserad av din vård och att du vill samarbeta med vården för att uppnå bästa möjliga resultat.
Du har rätt att kräva att läkaren och vårdpersonal använder ett språk som du förstår. Om du inte förstår första gången be dem upprepa tills du förstår. Har du exempelvis svårt att tala eller förstå svenska, har en hörsel- eller synnedsättning kan du få hjälp av en tolk. Kontakta då mottagningen före besöket och informera att du har behov av tolk.
Du har rätt till en fast vårdkontakt (oftast är en namngiven kontaktsjuksköteraska eller läkare) och det är bra att veta vem som kommer bli denna kontakt, fråga vem som kommer bli din kontakt.
Tänk gärna igenom dessa frågeställningar inför besöket;
- Vilka är dina förväntningar på besöket?
- Är det något särskilt som besvärar dig?
- Vad är viktigt för dig just nu?
Förslag på frågor du kan ta med dig till ditt läkarbesök;
- Vilken form av cancer har jag?
- Hur kommer ni att behandla mig?
- Vilken behandling kommer jag att börja med?
- Vad kan jag förvänta mig av behandlingen; att bli helt botad, att förlänga livet eller att symtomen behandlas?
- Vilka biverkningar kan jag få och vilken hjälp kan jag få att hantera dem?
- Hur lång tid tar varje behandling?
- Hur följer ni upp behandlingen under behandlingstiden?
- Behöver jag ligga på sjukhus under behandlingen?
- Vad kan jag själv göra för att underlätta behandlingen?
- Kommer jag att kunna fortsätta att arbeta under behandlingstiden?
- Om cytostatika; Kommer jag tappa håret av cellgifterna?
- Om operation; Vilken typ av operation är bäst vid den här typen av cancer – och varför?
- Om operation; Berättar ni vad som opereras bort om jag vill veta det?
- Om jag är/blir orolig för diagnosen och behandlingen finns det någon jag kan prata med?
- Vad görs om behandlingen inte hjälper?
- Finns det andra typer av behandlingar för min typ av cancer?
- Finns det forskningsstudier jag skulle kunna delta i?
- Hur sker uppföljningen efter avslutad behandling? Hur länge?
- Vem kan jag ringa till på natten eller veckosluten om jag behöver hjälp eller oroar mig för biverkningar?
- Vilken hjälp kan jag komma att behöva hemma den första tiden?
- Kan sjukdomen och/eller behandlingarna påverka min sexualitet?
- Kommer jag kunna få biologiska barn?
- Vilken rehabilitering kan ni erbjuda mig?
- Vilket stöd kan ni erbjuda mig och mina närstående?
- Hur märker jag om cancern kommit tillbaka?
- Kan den cancersjukdom jag har/eller har haft bero på ärftlighet? Var kan jag och mina närstående få veta mer?
- Var kan jag vända mig om jag vill ha second opinion (en förnyad medicinsk bedömning) för att diskutera igenom behandling med ytterligare en läkare/enhet?
Läs gärna mer på;
Vid diagnos av gynekologisk cancer kan du behöva stöd och hjälp av flera olika yrkesgrupper i vården, och nedan har vi nämnt några olika professioner som kan bli aktuella för dig att få stöd och hjälp från;
Arbetsterapeut; Arbetsterapeuten arbetar med rehabilitering och habilitering och hjälper personer som har nedsatt förmåga att utföra dagliga aktiviteter. De kan exempelvis hjälpa genom information och råd om nya sätt att hantera vardagen, och genom exempelvis kompensatoriska lösningar som anpassningar eller hjälpmedel.
AT-läkare; AT-läkaren genomför allmäntjänstgöring, vilket är en del av läkarutbildningen och ett måste för att få läkarlegitimation.
BT-Läkaren; BT-läkaren har läkarlegitimation och genomför bastjänstgöring.
Cytodiagnostiker; Cytodiagnostikern arbetar med att undersöka cellprover och screeningprover.
Dietist; Dietisten kan ge dig råd samt stöd om kost och näring.
Fysioterapeut; Fysioterapeuten kan bland annat ge dig råd och stöd om fysisk aktivitet, smärta och andningsbesvär.
Gynekolog; Gynekologen är en läkare specialiserad på gynekologi, gynekologiska besvär och gynekologiska sjukdomar.
Gynekologisk tumörkirurg; Gynekologiska tumörkirurgen är en kirurg specialiserad på kirurgi av cancer i kvinnans könsorgan.
Gynonkolog; Gynonkologen är en läkare som är specialiserad på medicinsk- och strålbehandling av gynekologisk cancer.
Kirurg; Kirurgen är en läkare specialiserad på operation
Klinisk apotekare (klinisk farmaceut); Kliniska apotekaren kan ge råd om läkemedelsordinationer och hur läkemedel ska hanteras.
Kontaktsjuksköterska (kssk); Kontaktsjuksköterskan beskrivs ofta som spindeln i nätet. Hen har specialistkunskaper inom cancervård och har som uppgift att ge dig och dina närstående råd och stöd om diagnosen, behandlingen, rehabiliteringen samt uppföljningen. Kssk hjälper dig att vid behov nå andra yrkesgrupper i vården, lämnar över information till andra berörda vårdgivare som exempelvis kan vara andra sjukhus, hälsocentralen eller hemtjänsten. Kontaktsjuksköterskan ska se till att du får möjlighet att vara så delaktig i din vård som du vill och önskar. Du kan ha fler än en kssk.
Kurator; Kuratorn kan ge dig och dina närstående samtalsstöd samt vara din förlängda arm om du behöver komma i kontakt med olika myndigheter
Lymfterapeut; Lymfterapeuten behandlar och ger dig råd samt stöttning om lymfödem.
Narkosläkare (anestesiolog); Narkosläkaren är en läkare som är specialiserad på narkos vilket innebär sövning och övervakning under operation eller en undersökning som kräver att du sover.
Narkossjuksköterska; Narkossjuksköterskan är en sjuksköterska specialiserad inom narkos och förbereder dig inför en operation eller undersökning i narkos, övervakar dig under operationen/undersökningen och efteråt.
Onkolog; Onkologen är en läkare som är specialiserad på cancersjukdomar.
Operationskoordinator; Operationskoordinatorn samordnar och planerar operationer.
Patolog; Patologen undersöker och analyserar vävnadsprover och cellprover.
Psykolog och psykoterapeut; Psykologen och psykoterapeuten kan ge dig och dina närstående samtalsstöd samt hjälpa dig och dina nära att kunna hantera livssituationen.
Rehabiliteringskoordinator; Rehabiliteringskoordinatorn kan ge dig råd och stöd om rehabilitering och hjälpa dig att samordna dina kontakter.
Röntgenläkare (radiolog); Röntgenläkaren är en läkare som är specialiserad på att tolka röntgenbilder.
Sexolog eller sexualrådgivare; Sexologen eller sexualrådgivaren stödjer sexuell rehabilitering genom exempelvis stödsamtal och råd om sexuellt välbefinnande.
Sjukhusfysiker; Sjukhusfysikern arbetar med bilddiagnostik och strålbehandling.
Sjuksköterska; Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att bevara god hälsa.
Specialistsjuksköterska; Specialistsjuksköterska är en sjuksköterska som har specialistkompetens inom ett specifikt område exempelvis onkologi.
ST-läkare; ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring till exempel inom radiologi, kirurgi eller onkologi.
Stomiterapeut; Stomiterapeuten förbereder dig (om det inte är en akutoperation, i så fall får du stöttning efteråt) genom samtal om vilken variant av stomi du kommer få, hjälper dig med stomiträning, hjälper dig med stomimaterial, stomiundervisning. De kan ge information till drabbade, närstående och vårdpersonal.
SVF-koordinator; SVF-koordinatorn är spindeln i nätet när det gäller Standardiserade Vårdförlopp (SVF), exempelvis arbetar hen med att samordna utredning för patienter med en välgrundad misstanke om cancer.
Underläkare; Underläkaren kan vara en läkarstudent som är i slutet av utbildningen eller är en legitimerad läkare som ännu inte har utbildat sig inom någon specialitet.
Undersköterska och vårdbiträde; Undersköterskan och vårdbiträden arbetar med praktisk omvårdnad. Du kan möta dem på många olika platser och instanser exempelvis på provtagningen, avdelningen, i hemsjukvården och inom hemtjänsten.
Uroterapeut; Uroterapeuten utreder och behandlar urinläckage, urinträngningar, underlivssmärtor, svag bäckenbotten och/eller om du har svårt att tömma blåsan.
Läs gärna mer på;
Syftet med kliniska studier är att få fram nya, effektiva och säkra diagnostiska metoder och behandlingar inom hälso- och sjukvården. En klinisk studie kan exempelvis öka kunskapen om en patientgrupp, läkemedel och/eller behandlingsmetod.
Det finns studier som riktar sig till personer som är friska eller som har en specifik diagnos, och ibland deltar båda grupperna i samma studie.
Alla kliniska prövningar och studier ska följa strikta regler och det ska finnas en studieplan som ska vara granskad och godkänd av ansvariga myndigheter. Dagens sätt att bedriva klinisk forskning utgår från Helsingforsdeklarationen, vilken antogs av Världsläkarförbundet 1964, och har genom åren uppdaterats. Deklarationen ger etiska riktlinjer för forskning på människor.
När ett läkemedel ska studeras måste läkemedlet först genomgå djurstudier innan det kan ges till frivilliga försökspersoner. Läkemedelsstudier brukar delas upp i fyra faser;
Fas 1 – Inledande prövningar där fokus är säkerhet. Behandlingen har vid laboratorietester och djurförsök visats sig lovande och man ska inleda klinisk forskning. I denna fas ingår ett mindre antal patienter, och dessa studier görs ibland med hjälp av individer som har en långt framskriden cancersjukdom där ingen etablerad behandling väntas hjälpa.
Fas 2 – Läkemedlet ges till en grupp patienter som har en viss sjukdom. Syftet är att se hur aktivt läkemedlet är för att behandla sjukdomen.
Fas 3 – Nu har studien fler deltagare syftet är att slutgiltigt definiera hur användbart läkemedlet är för att behandla sjukdomen. Exempelvis kan man jämföra mot standardbehandling eller placebobehandling.
Fas 4 – När läkemedlet finns ute på marknaden fortsätter så kallade fas 4 -studier, och syftet är att se att inga allvarliga eller oväntade biverkningar inträffar.
Vill du delta i en studie kan du besöka Cancerstudier i Sverige – vilket är en nationell databas med aktuella kliniska studier. I databasen finns endast studier som har pågående rekrytering av patienter.
Det finns några fas 1- enheter runt om i landet (idag i Lund, Göteborg, Uppsala och Stockholm) vilket är enheter som arbetar med fas-1 studier. Här kan du läsa mer om Fas 1-enheten på Karolinska.
I princip alla studier har inklusions-och exklusionskriterier vilket betyder att den som vill delta i en studie måste uppfylla vissa kriterier i enlighet med studiens syfte.
Är du intresserad av att delta i en studie ta kontakt med din behandlande läkare och berätta att du är intresserad. Du och din läkare har möjlighet att exempelvis undersöka databasen Cancerstudier i Sverige och se om det finns någon studie som kan passa just dig.
Att delta i en studie är frivilligt och du kan när som helst avbryta din medverkan utan att behöva berätta varför. Många patienter som deltar i studier tycker att det är mycket värdefullt och är oftare under tätare observationer. Genom att delta i studier kan du bidra till utveckling av nya behandlingsmetoder och läkemedel, vilket kan hjälpa dig själv och andra i framtiden.
Vill du delta i en studie och passar gentemot inklusions – och exklusionskriterierna har du rätt att få muntlig och skriftlig information samt möjlighet att ställa frågor om studien.
Vill du läsa mer om vad det kan innebära att delta i en klinisk studie besök gärna Cancerfonden.
Idag tar det väldigt lång tid att utveckla och godkänna ett läkemedel, normalfallet är cirka 12 år. Nätverket mot gynekologisk cancer arbetar för att försöka snabba på processen, utan att processen ska tappa i säkerhet och kvalitet.
En del av våra medlemmar runt om i landet deltar i olika studier, och vi får många gånger vara med och belysa patientperspektivet när en studie ansöker om godkännande.
Vi tycker dock att det pågår alldeles för få studier relaterat till gynekologisk cancer och vi arbetar för att samhället, sjukvården, akademin och läkemedelsbolagen ska ta krafttag och främja kliniska studier och studiemiljö. Är du intresserad att höra mer om vårt arbete relaterat till studier, skriv till oss på info@gyncancer.se/
Vi har också anordnat flera webbinarier och skrivit artiklar om kliniska studier, och på vår Youtube-kanal kan du ta del av filmat material.
Om du är intresserad av statistik om gynekologisk cancer finns det många bra länkar där du kan läsa mer. Nedan har vi sammanställt några länkar;
Svenska kvalitetsregistret för gynekologisk cancer. Registret omfattar idag fyra delregister; livmoderkroppscancer, livmoderhals-och vaginalcancer, äggstockscancer och vulvacancer. Parametrar som belyses är exempelvis incidens och relativ överlevnad. Registret sammanställer regelbundet rapporter.
Socialstyrelsens ´Statistik om cancer´. Här finner du statistik som utgår från cancerregistret. Där finns kort fakta, rapporter och en statistikdatabas där du själv kan bearbeta statistiken.
Om du är intresserad av statistik kring Standardiserade vårdförlopp (SVF) rekommenderar vi denna länk från Cancercentrum i Samverkan. Där kan du enkelt själv söka på den statistik du vill läsa mer om samt finns det rapporter att läsa.
Swish: 1230297762
