I maj är det nio år sedan jag fick min cancerdiagnos. Nio år är mycket när det handlar om äggstockscancer. Självklart är nio år en hel del oavsett vilken variant av folksjukdomen cancer det handlar om, men min speciella form har rykte om sig att vara extra tjurig, smygande och dödlig. Nio år med cancer kan gå långsamt. Eller fort. De kan vara svåra år eller ganska lätta, sjuka eller friska eller så kan nio års överlevnad efter diagnos bli ett rätt allmänt blurr av vardag, jobb, behandlingar, oro och ibland fest. I vanliga fall känner jag mig inte särskilt märkvärdig. Inte heller har jag någon större lust att måndag till söndag prata om cancer med andra människor. Men det finns några undantag. Ett av dem är när jag träffar andra överlevare, som efter omfattande prövningar och komplicerade sjukdomstillstånd klarat [...]

Hej alla medsystrar oberoende av cancersort, Mitt namn är Annette Heijne och jag drabbades av Äggstockscancer Grad IIIC i september 2015. Liksom för många andra, så kom cancerbeskedet som en chock, hur kunde detta drabba mig? Ganska direkt genomgick jag en radikal kirurgi under 7 timmar, där resultatet enligt läkarna, var mycket lyckat, d.v.s man hade lyckats få bort all synlig cancer. Därefter följde en 6 cykler av cellgifter, eller rättare sagt 21 cykler, då jag fick veckovis cellgifter av Paklitaxel. Min kämpaglöd var stor och min förhoppning var att jag skulle vara ett av de där miraklen som inte skulle få ett återfall. Denna cancer är elak och lurig som så många andra cancerformer inom gynekologi, och redan 6 månader senare stod jag inför det faktum att jag hade ett nytt återfall. Om jag ska vara helt ärlig så [...]

Vi hade satt oss till bords, klockan var 19.30 på fredagskvällen. Då ringer min mobil. En jourläkares röst berättar att jag har en allvarlig, spridd cancer i en äggstock och dessutom proppar i lungorna. Jag måste omedelbart ta mig till sjukhuset för att lära mig ta Fragminsprutor. Chockad och med tårarna rinnande försöker jag förstå budskapet. Jag ska dö nu och jag måste till sjukhuset. Men ingen läkare tar emot, ingen informerar om vad diagnosen innebär, vilken vård jag ska få, varför jag ska ta sprutor och vad de innehåller. I efterhand har jag förstått att den snabba reaktionen från sjukhuset kan ha räddat mitt liv men det var inget jag fick veta när det hände. Så började en lång rad missar från sjukvårdens sida. Efter telefondiagnosen tog det 26 dagar att få träffa en läkare trots många påtryckningar. Beskedet [...]

Cancerresan Du har cancer, de tre korta orden startade min cancerresa 2012. Jag tänkte att ni ska få följa med på resan, möta mig i vardagen. Sommaren 2012, en knöl i bröstet, jag visste direkt att det var cancer. Försökte googla runt, sökord knöl i bröstet, försökte förtvivlat hittat andra förklaringar. På sjukhuset en månad senare, äntligen dags för en datortomografi. Besök på sjukhusets bröstmottagning, Du har cancer sa min läkare och började gråta. Rädslan slog klorna i mig men till det yttre var jag lugn. Till min allra bästa vän sa jag – Jag är inte rädd! Total förnekelse. Jag jobbade på som vanligt, åkte på en planerad rehabresa till en anläggning i San Agustin på Gran Canaria. Tre veckors träning med fokus på att öka styrka och rörlighet, då jag har ledvärk beroende på psoriasisartrit. Kommer hem stark [...]

”Lena du bör ta med dig din man på dagens läkarbesök”. Med dessa ord ställdes mitt liv på ända och jag förstod att det var allvarligt, riktigt allvarligt. För mig hade allt börjat under hösten 2017, då jag fick en vanlig förkylning och en ilsken hosta som inte ville ge sig. Hostan fick mig till slut att kontakta min husläkare, för att få en bättre hostmedicin. Läkaren skickade mig dock till akutröntgen eftersom hon misstänkte en propp i lungan. Vid röntgen såg man att en lunga var vätskefylld, och den tömdes direkt på 1,7 liter vätska. Efter det mådde jag riktigt bra och jag slutade till och med att hosta. Veckan efter skulle jag tillbaka till husläkaren, och samma morgon som jag skulle dit får jag samtalet: ”Lena du bör ta med dig din man på dagens läkarbesök”. Det var en [...]

Sommaren 2018 började jag förstå att något inte riktigt var som det skulle. Jag hade tyngdkänsla i underlivet, smärtor av och till och min mens var väldigt oregelbunden. Hade det inte varit för smärtorna så hade jag nog trott att jag var på väg in i klimakteriet. I oktober bokade jag tid hos samma gynekolog som jag varit hos två år tidigare och som hade konstaterat att jag hade myom. Vid besöket upptäckte läkaren en avvikande cysta på höger äggstock och tog även ett CA125-prov (ett tumörmarkörprov). Dagen efter ringde gynekologen och berättade att tumörmarkörprovet var förhöjt och att jag skulle skickas med prioritet till gyn på Sahlgrenska. Hela min värld vändes upp och ner och jag drabbades av dödsångest och sömnsvårigheter. Sex veckor senare träffade jag en gynekolog som var specialiserad på ultraljud. Hon undersökte mig och sa att [...]