Hur stress kan försämra livskvaliteten vid cancersjukdom och förmågan att prata om sjukdomen, även om allmänt hälsotillstånd, har undersökts i en studie gjord vid University Cancer Center Hamburg. Studien omfattade närmare 600 personer med avancerad cancer (stadium IV), varav ca 10 % hade gynekologisk cancer, och som behandlades inom både intern- och öppenvården för onkologi och palliativ vård.

Den stress som studien fokuserade var så kallad existentiell stress och handlar om upplevelse av demoralisering, dödsångest och värdighetsrelaterad stress, med samtidig närvaro av psykiska problem (ångest, depression, etc.). Genom kliniska intervjuer och självrapportering av upplevd stress visade resultaten från studien på att nära hälften av deltagarna hade tecken på existentiell stress och en fjärdedel på psykiska problem. Hos ungefär en femtedel av deltagarna samexisterade både existentiell stress och psykiska problem, något som påverkade deras hälsotillstånd ytterligare och också förmågan att berätta om symptom av olika slag vare sig de var relaterade till cancersjukdomen eller stressen.

En slutsats från studien är att existentiell stress är vanligt förekommande hos patienter med avancerad cancer och att behovet av en personalsammansättning med expertis inom olika områden därför är stort för att dessa patienter ska kunna få rätt stöd.

Källa: Rebecca Philipp m fl, “Existential distress in advanced cancer: A cohort study”, General Hospital Psychiatry 94 (2025) 184–191

Läs mer HÄR

Av: Lisbeth Segerlund