Nacka 25 september 2026

Till

Sjukhusdirektör Lars Christensen i Region Värmland och

Sjukhusdirektör Martin Gunnarsson i Örebro län

 

Hjälp oss förbättra överlevnaden vid äggstockscancer

Varje år får cirka 700 kvinnor i Sverige diagnosen äggstockscancer. Varje år dör omkring 550 kvinnor av sjukdomen. Det är en kvinna som jag. En kvinna som din fru, din mamma, din syster eller din dotter. En kvinna som hade oturen att drabbas.

Kan överlevnaden förbättras? Ja, det kan den. Utan tvekan.

Vi som skriver detta företräder en patientförening med ca 2 000 medlemmar över hela landet. Vår vision är tydlig:

Ingen ska dö i gynekologisk cancer – kunskap räddar liv.

Detta brev är skrivet för att dela patienternas perspektiv på vården och för att uttrycka vår oro över de skillnader vi ser i behandling och överlevnad inom RCC Mellansverige.

Våra medlemmar är beredda att resa långt för att få den bästa möjliga vården. För oss är det självklart att vården ska organiseras utifrån patienternas bästa, inte utifrån organisatoriska eller geografiska gränser. Vi utgår från att alla patienter ska erbjudas den bästa tillgängliga behandlingen baserad på aktuell forskning och vetenskaplig evidens.

När det gäller äggstockscancer vet vi idag att omfattningen av den tumörvävnad som kan avlägsnas vid operation har stor betydelse för överlevnaden. Detta är tekniskt mycket avancerade kirurgiska ingrepp som kräver hög kompetens, stor erfarenhet och ett tillräckligt patientunderlag. Forskning visar tydligt att kirurgiska resultat förbättras när operationerna koncentreras till ett mindre antal centra med hög volym och specialiserade team.

Mot denna bakgrund känner vi oro över de skillnader som finns mellan regionerna och över hur vården organiseras för patienter med äggstockscancer i Värmland och Örebro. Enligt Vården i siffror (https://vardenisiffror.se) skiljer 5-års överlevnaden (diagnos 2019-2023) i Äggstockscancer (alla stadier) mellan Örebro (41,9%), Värmland (52,5%) och Uppsala (62,6%). I ett separat datauttag från Kvalitetsregistret för Gynekologisk Cancer syns denna skillnad särskilt tydligt om man bara tittar på de högre stadierna t.ex. Stadium III (det vanligaste stadiet) 5-årsöverlevnad (diagnosår 2015-2024) Uppsala 57%, Värmland 33%, Örebro 30%.

När det gäller cancer i livmoderkroppen (corpuscancer) och livmoderhalsen (cervixcancer) finns också här en rekommendation i nationella vårdprogram om att primäroperation ska ske på tumörkirurgisk enhet på Universitetssjukhus. För livmoderhalscancer är denna nivåstrukturering beslutad enligt RCC 2018 https://kunskapsbanken.cancercentrum.se/diagnoser/livmoderhals-och-vaginalcancer/vardprogram/nivastrukturering/.  Definitionen för ett tumörkirurgiskt centrum finns att läsa i vårdprogrammen.

Under många år har vi drivit frågan om nivåstrukturering av gynekologisk cancer, inklusive äggstockscancer, vulvacancer och cervixcancer. Erfarenheter från Sverige visar att fler patienter överlever när vården koncentreras till enheter som utför många operationer och där den samlade kompetensen är hög.

Vi menar att universitetssjukhusen har de bästa förutsättningarna att bedriva denna typ av avancerad verksamhet. Där finns möjligheter att:

• utveckla och upprätthålla spetskompetens inom tumörkirurgi,
• utbilda framtidens gynekologiska tumörkirurger,
• bedriva klinisk forskning,
• erbjuda patienter deltagande i kliniska studier.

Forskning är en avgörande del av framtidens cancervård. När vi granskade Cancerstudier i Sveriges sammanställning över pågående kliniska studier inom gynekologisk cancer fann vi 22 öppna studier. Endast en av dessa bedrevs i Örebro och ingen i Värmland. De flesta studier genomförs vid universitetssjukhus och ofta i etablerade samarbeten mellan flera universitetssjukhus eftersom patientunderlagen är för små även där.

Det illustrerar ett viktigt problem. Avancerad cancerkirurgi och klinisk forskning kräver en miljö med tillräcklig volym, erfarenhet och akademisk verksamhet. Sådana förutsättningar är svåra att skapa och upprätthålla vid mindre enheter med få patienter.

Vi vill också lyfta de nationella rekommendationerna för nivåstrukturering av äggstockscancer. RCC i samverkan rekommenderar att primärbehandling samt behandling vid progress eller återfall av äggstockscancer ska utföras vid högst sex sjukhus i landet, ett sjukhus i varje sjukvårdsregion. Syftet är tydligt: att samla kompetens, förbättra resultaten och ge patienterna bästa möjliga chans till överlevnad.

Vi har förståelse för att geografiska avstånd ibland används som argument mot en ytterligare koncentration av vården. Men vår erfarenhet är att patienter är villiga att resa om det innebär större möjlighet att överleva. I norra Sverige reser kvinnor med avancerad äggstockscancer långa sträckor till Umeå därför att de vet att den största erfarenheten finns där.

För patienten är avståndet till sjukhuset sällan den viktigaste frågan.

Det avgörande är avståndet till den bästa möjliga vården.

Medan ni läser detta brev får sannolikt ännu en kvinna i Sverige beskedet att hon har äggstockscancer. Hennes chans att leva fem år efter diagnos är fortfarande begränsad. Vi kan inte acceptera att organisatoriska strukturer eller bristande koncentration av avancerad vård riskerar att påverka hennes möjligheter till överlevnad.

Därför vädjar vi till er:

Hjälp oss att säkerställa att kvinnor med äggstockscancer inom RCC Mellansverige får tillgång till den mest erfarna kirurgin, den starkaste forskningsmiljön och den bästa möjliga vården. Hjälp oss att förbättra överlevnaden.

För varje siffra i statistiken finns en människa. En mamma. En syster. En dotter. En partner, och ett liv som är värt att kämpa för.

Vi ser fram mot er snara reaktion.

 

Med vänliga hälsningar

 

Barbro Sjölander

Ordförande, Nätverket mot gynekologisk cancer