Vi deltog på seminariet ”Ojämlik vård vid gyncancer- vem tar ansvar för lika tillgång till testning och behandling”. I seminariet deltog både regionpolitiker och professionen.  

Så här presenterades evenemanget: 

Tidig upptäckt är avgörande för att förbättra överlevnaden, men få framsteg har skett det senaste decenniet. Behandlingen är i huvudsak kirurgisk, med begränsad tillgång till precisionsmedicinska läkemedel, men utvecklingen tar fart. Väntetid för diagnos och behandling varierar kraftigt mellan regioner. Andelen patienter som når ledtiderna i SVF är långt ifrån målet. Tillgång till molekylär testning och kliniska studier är också ojämn. Få erbjuds delta i studier, med stora regionala skillnader. Ojämlikheten förstärks av brist på nivåstrukturering i vissa regioner, vilket påverkar tillgång till specialiserad vård och kompetens. Utvecklingen inom precisionsmedicin ställer nya krav på vården med behov av välutbyggda tester för att analysera genetiska egenskaper hos tumörer, vilket är avgörande för att ge rätt behandling till rätt patient, oavsett var de bor.

Medverkande var: 

Malin Sjölander, Oppositionsregionråd, Region Kalmar 

M Talla Alkurdi, Hälso- och sjukvårdsregionråd, Region Stockholm 

S Martin Takac, Sjukvårdsdirektör, Region Jönköpings Län 

 Johanna Svensson, Verksamhetschef, RCC Väst  

Barbro Sjölander, ordförande, Nätverket mot gynekologisk cancer  

Karin Glimskär Stålberg, docent och överläkare, Kvinnokliniken, Akademiska sjukhuset

  

Vi lyfte följande: 

Tidig upptäckt 

Överlevnaden i äggstockscancer efter fem år är cirka är 50 % cirka men det är starkt kopplat till stadie, i stadie fyra lever cirka 30 % efter fem år medan i stadie 1 lever 90 % efter fem år.  Över 70 % upptäcks i stadie tre och fyra. 

Bristande kunskap om sin familjs cancerhistoria – Någon måste hjälpa till att berätta för anhöriga. 

Screening måste vara nationell, både genomförande och uppföljning 

 

Väntetider 

I tillgänglig statistik i slutet av juni 2026 nådde 41 procent av patienterna med äggstockscancer ledtiden i riket. För livmoderkroppscancer var siffran 47 procent. För livmoderhalscancer och vulvacancer låg resultaten också långt från 80-procentsmålet. Bakom rikssiffrorna finns stora regionala skillnader; för livmoderkroppscancer låg en sjukvårdsregion på 18 procent inom ledtiden. 

Det är inte bara statistik. Skillnaderna visar att patienter möter olika fungerande vårdprocesser beroende på var de bor. För patienten innebär väntan oro, osäkerhet och risk för förlorad tid i ett skede där varje dag är betydelsefull 

Patienter i olika delar av landet ska inte ha sämre chans att få vård i tid. 

Vi måste ha SVF även vid återfall 

 

Testning 

Varje patient med gynekologisk cancer ska vid diagnos rutinmässigt analyseras molekylärt mot en bred genpanel och standardiserade biomarkörer, utöver vävnadsdiagnostik. (Inte bara vid konstaterad metastaserad gynekologisk cancer utan vid diagnos!)   

Utvecklingen går så fort och med den så följer det så klart nya och mer omfattande behov. Det krävs nu avancerad testning så att vi ser till att rätt kvinna behandlas med rätt läkemedel men också det omvända, att vi sparar på kvinnans hälsa och samhällets resurser genom att inte erbjuda behandling som inte kommer ha effekt 

Vi testar för framtiden.

 

Klinisk forskning 

Forskning behöver bli en tydligare del av den kliniska vardagen. Det bör vara självklart att möjliga studier diskuteras vid multidisciplinära konferenser, att vårdpersonal har aktuell kunskap om pågående studier och att patienter inte missgynnas av att deras hemregion saknar egen forskningsmiljö 

För svårt sjuka cancerpatienter kan en studie innebära tillgång till behandling som annars inte finns. Ändå inkluderades bara 11,8 procent av patienterna med gynekologisk cancer i en klinisk studie i riket 2024. Stockholm/Gotland låg på 23,4 procent och Syd på 16,8 procent. Väst och Norr låg på 2,9 procent och Sydöstra sjukvårdsregionen på 4,8 procent.

Nätverket mot gynekologisk cancer ser därför tre områden där ansvaret måste bli tydligare: 

• Molekylär testning behöver införas mer likvärdigt, med nationella principer för vilka analyser som ska göras och när. 

• Kliniska studier måste bli en integrerad del av gyncancervården, med informationsvägar över regiongränserna och tid avsatt för forskning i vårdens planering. 

• Ledtiderna i SVF måste följas upp med större skärpa. Regioner som systematiskt ligger långt från målen behöver mötas av tydligare krav, stöd och ansvarstagande. 

Vi var också tillsammans med Cancerfonden med i några avslutningsminuter ”Oväntade samarbeten – Nyckeln till framtidens cancervård och innovation”. Vårt innehåll var innovation för att få fler att HPV vaccinera sig genom t.ex Cancerfondens innovativa satsningar. 

Vi deltog också i ett Runda bordssamtal om patientlagen och dess implementeringsbrister. Vi som var med skulle på en minut lyfta brister i Patientlagen. Vi lyfte fast vårdkontakt.